|
Göte Lovén - vår
första musikexport!
De lite äldre pratar fortfarande om det. Barnens
Dag 1939. Det finns två anledningar till att man minns det.
En vecka efter Barnens Dag utbröt andra världskriget. Glädjen
förbyttes i oro och skräck. Men som så ofta i dom
sammanhangen så blir kanske de glädjefulla minnena ännu
starkare, och då är vi inne på den andra anledningen:
Hala Hem. Kvartetten bestod av Erik Bäcker, Ville Jernberg, Evert
Stenberg och så han som skulle bli Orsas första stora kändis
i populärmusikbranschen - Göte Lovén.
Mammas gitarr
Göte spelade framförallt gitarr redan på den här
tiden. Gitarren hade han fått av sin mamma, som i sin tur fått
den på sin 50-årsdag.
- Jag tog nog över den lite för mycket, skrattar Göte
när vi träffas i hans hem i Huddinge. Jodå. Han bor
på Dalkarlsvägen!
-Jag flyttade till Stockholm den 15 augusti 1940. Det är länge
sen...
Sin musikaliska grund lade dock den unge Göte i Orsa.
-Det var med Erik och Ville och så bröderna Sigurd och
Åke Nilsson som hade kvartett. Och så var det trumslagaren
John Kvarnström. Dom brukade komma och hämta mig i Lisselhed
och så for vi...
Stockholm
Bara 17 år gammal lämnade Göte Orsa. Brodern jobbade
i Stockholm och Göte fick också jobb. Först på
Idrottsbladets tryckeri där han tvättade valsar.
- Det var väl där man fick uppslag till alla valser...
Sedan blev Göte fishandlare hos Werner Lindh innan han fick jobb
på bilfirman Gummi och Laddning på Hornsgatan.
- Jag jobbade inne på laddningsstationen där vi byggde
bilbatterier. Det var inte så nyttigt för fingrarna med
all syra... Men så småningom avancerade jag in till bilverkstaden.
På en annan bilverkstad i stan jobbade en annan musikintresserad
yngling. Göte träffade honom när han levererade varor
dit. Han hette Ricke Lööw och här startar ett livslångt
samarbete som inte är annat än ren svensk underhållningshistoria.
Göte radar upp namnen på dom han spelade med. Gunnar Molton,
Arvid Sundin, Stig Holm, Erik Frank, Kalle Gerde, Henry Lundin.
- Jo, och sen var det ju ett annat gammalt fin namn. Sven Arefeldt.
Och Thore Jederby. Vi spelade nere på en restaurang nere vi
Grand som hette Klustret...
Göte började också att turnera. När han inte
satt med i någon orkester så reste han ensam i parkerna
som trubadur och vissångare.
Dans, show och skivor
-Jag minns en gång när vi åkte på turné
till Abisko i april och arbetade oss neråt. Valborgsmässoafton
hade vi hunnit till Bollnäs. Vi satt på en sån där
stor dansbana där sidorna är öppna och spelade, Lasse
Parmenius och Mankan Sjöholm och jag och någon mer, och
folk dansade. Då kom det upp en och skrek i högtalarna
att ”Nu blir det uppträdande”. Sen slogs två
stora portar bakom scenen upp och vi fick vända på oss
och spela ett scenprogram och när det var klart gick portarna
igen, vi vände oss tillbaka mot dansgolvet och fortsatte....
Göte fick börja sjunga in egna skivor. Den första inspelningen
var ”I barndomens ängder”. I samma veva spelade han
med legendariska Kvartetten Synkopen, en nöjesföreteelse
som existerade mellan åren 1932 och 1964! Antalet skivspelningar
med andra han medverkar på är snart sagt oräkneligt.
Andrew Walter, Sölwe Strand, Tellemar osv. Alla har de burits
upp av Götes gitarr.
- Vi var också med på Kungsholms jungfruresa till USA
med bl a den danske pianisten Julius Jacobsen och Valle Söderlund.
Thore Jederby var med där också.
Radio
På 50 och 60-talet gick det inte att slå på radion,
eller för den delen TV:n när den kom, utan att man hörde
Göte Lovén och hans kamrater. Dels för att han spelade
med i Radioorkestern under såväl William Lind som Willard
Ringstrand. Men dels för en serie radioprogram där Göte,
Ricke Löw och deras ständige vapenbroder Giovanni Jaconelli
stod för musiken.
- Ja det blev mycket radio, och TV med för den delen. Vi satt
med i husbandet hos Hyland, och i Hasse Tellemars refrängen.
Det blev hundra program bara det. Och så blev det Favoritorkestern
med Gnesta-Kalle och Ricke och Jack (Givanni Jaconelli). Jag hann
med att spela i Konsertföreningen också, om dom behövde
en gitarr.
Med favoritorkestern blev det dessutom USA-turné i Svenskbygderna.
I en månad åkte man runt och spelade.
- ... och det stod Svensson och Karlsson på alla skyltar där.
Vi var i New York och Chicago också förstås. Men
det var en rolig tid. Vi fortsatte ju när vi kom hem. Då
var det mest i pensionärssammanhang vi spelade.
Ingen dans på rosor
Första tanken som slår en när man sitter och pratar
med Göte är: Vad han har fått vara med om! Men musikanterna
åkte sannerligen ingen gräddfil. Deras scheman såg
ofta ut som överarbetade plikttrogna tjänstemäns.
- När jag var på radion började vi vid nio, halv tio
tiden och så var jag väl hemma här halv fem, fem.
Man hann äta lite och så bar det iväg för kvällsspelningarna
vid sju, halvåtta och så var man i bästa fall hemma
två, halv tre och så där rullade det på. Det
var ju förutom radiospelningarna mycket festvåningar, firmafester
och födelsedagsfester och sådant.
Kompositör
Mest förknippad har Göte blivit med radio- och tv-spelningarna.
Idag är det mindre känt att han är en belönad
kompositör också. Han har bland annat fått SKAP:s
(Svenska kompositörer av populärmusik) pris för sina
traditionsenliga folkmusikkompositioner. Flera av dem spelade Göte
in tillsammans med Giovanni Jaconelli.
Göte står också som medkompositör till filmmusiken
i två Ingmar Bergman filmer, Smultronstället och Nattvardsgästerna
och det är hans gitarr som hörs i filmerna.
- Vi gjorde en hel del jobb ute i Filmstaden. Men mest var vi i bakgrunden.
Från Bergmanfilmerna ramlar det in någon STIM-krona än.
Det mest fascinerande är att se i hur många länder
filmerna visas!
-Musiken har gett mig allt!
Sedan den dagen han lämnade bilverkstaden har Göte levt
på musiken.
- När jag inte haft jobb med andra har jag ju spelat och sjungit
ensam, så jag har aldrig stått varken brödlös
eller rådlös. Jag tycker musiken har gett mig allt! Vad
skulle jag haft annars? Jag har träffat trevliga människor
och arbetskamrater. Och duktiga! Alla har varit kunniga på sitt
sätt och man har tagit intryck och lärt sig.
Göte har också fått vara med i många skiftande
sammanhang. Från folkmusik till Konsertföreningen Vilken
stil är hans huvudsakliga egentligen?
- Ja, jag är nog lite allround...
Så talar en orsamusikant.
Nästa
sida: Orkester-eran
|
